En vän...

Imorse när jag va på väg hem kom jag att tänka på dagen då jag fick mitt körkort.
Vi körde 54 mil samma dag.

Jag undrar hur många mil lilla Toyan fick köra bara undertiden JAG hade den...
Kommer aldrig glömma när jag och Camilla åkte till Max i Sundsvall klockan elva, tolv på kvällarna, bara för att vi va lite åk sugen.
Jag tror att vi varit på varje liten väg som finns mellan Sundsvall och Kramfors.
Jag tror också att vi åkt i alla sorters väder, även när båda våra föräldrar sa ifrån så viftade vi med händerna och satte oss i bilen.

Egentligen började det när vi blev moppeålder och jag fick min första moppe.
En gammal skruttig moppe, som fan tog sig fram överallt!
Vi åkte minsann inte på någon asfaltsväg, Nej vi åkte ute i skogarnas mest igenväxta stigar.
Om det ens funnits en stig där någonsinn!
Jag vet inte hur många kopplingshandtag vi bröt sönder.
Säkert 10... Minst! haha...
Tillslut blev pappa så less på oss när vi ringde och sa: Pappaaa... Kan du komma?
Han kom, lämnade verktygslådan och åkte igen.
Där stod vi två små tjejer med en  ofungerande moppe.

Någon timme senare så hade vi lyckats, alldeles själva!

Jag undrar hur många gånger vi körde vilse och faktiskt inte hade den blekaste aning om vilket håll vi skulle köra för att komma hem. På något konstigt vis så kom vi iallafall alltid hem. Ibland chansade vi, ibland fick vi ringa och beskriva hur det såg ut där vi var och vilket håll vi kört åt, ibland fick vi helt enkelt tänka efter noga och försöka minnas något vi sett under färden.

Idag är jag så glad och tacksam för alla roliga, jobbiga och konstiga upplevelser som vi haft tillsammans.
Det är så lugnande, rogivande och galet att ibland bara sitta och tänka på den där resan när det va snorhalt och inte en kotte på vägen (förrutom vi då...).
Eller när man hör en viss låt och den genast kopplas ihop med tidningsrundan klockan 5 på morgonen när vi va dödstrött eftersom vi bara sovit 2 timmar innan klockan ringde...

Jag har många fina minnen som jag tänker ta vara på och spara så länge jag bara kan. Jag vill kunna plocka fram dom när det är som jobbigast eller när jag helt enkelt bara behöver ett.



Imorgon ska jag ta tåget ner till Gävle.
Där hämtar Camilla upp mig och sen far vi hem till henne.
Vi har mycket att ta igen!
På fredag bilar vi som sagt upp igen till Viksjö för att hämta Junan, hälsa på alla föräldrar ( Vi har ju faktiskt 4 st..) och sen vidare till mig för några glas vin, dipp, chips och massa annat gott!
Egentligen skulle vi behöva hälsa på en massa folk, men som vanligt så hinns det inte med tyvärr..

Nu har jag surra färdigt om minnen tror jag.
Tänker packa lite så jag inte behöver göra allting imorgon.


Tack för att du finns sissy! <3