Utkast: Vilken misslyckad ...

Vilken misslyckad kväll min kära kusin fick. Ingenting gick ju som vi hade tänkt oss. När han kom så åt vi middag och sen for vi till Brittmarie och Ronny och badade i poolen, hoppade stutsmatta och spelade pingis. Hade det mysigt!
När vi kom hem så lämnade vi Junie hos pappa. Observera: Klockan var halv 8 då.
Jag och Jesper går på affären, hyr en film, köper lite godis och återvänder sedan hem. Möts i dörren av en skrikande Junie.
Först tror jag att det inte är så allvarligt så sitter och vyschar en stund, men tillslut så skriker hon värre än en stuckengris och då börjar jag bli rädd.
Lämnar över henne till Jimmy och gör iordning lite vatten. När jag står där så hör jag hur hon låter jätte konsigt så springer dit och Junie är alldeles illröd (förmodligen för att hon skriker.) Hon börjar få lite svårt att andas pga. snor och tårar. Nu börjar jag bli riktigt rädd och ringer mamma, hon säger att vi genast ska ringa efter ambulans och jag gör som hon säger...
Jepser går efter mig och ser så orolig ut, försöker vara lugn och inte visa honom att jag är allt för rädd. Säger att vi ska ringa ambulansen så dom får kolla vad det är för fel på Junie. Då ser han lite nöjd ut och går och sätter sig vid tv:n.

Jag ringer 112 berättar att jag har en 4 månaders bebis som skriker och gråter otröstligt.
Hon frågar om hon har magknip.
MAGKNIP?! Jag skulle väl ändå inte ringa 112 om hon hade magknip?!?!
Hur som helst så surrar vi på och tanten VÄGRAR skicka en ambulans till oss. Jag ber verkligen om att hon ska göra det och då säger hon:
- Men vad kan ambulansen göra då? Du känner ju ditt barn bättre än nån annan.
Ååååh, hade jag vetat vem hon var så skulle jag personligen söka reda på henne och säga ett och annat...
Att jag känner mitt barn bättre än nån annan är så sant! Just därför så vet jag att Junie inte hade magknip, drömt en mardröm eller bara var lite övertrött. Jag vet precis hur mitt barn låter när hon har magknip eller om hon är hård i magen eller är trött. Varför kunde hon inte bara skicka en ambulans så vi kunde känna att kunniga människor tittar på vår stackars dotter?
Jag ber ingen om en ambulans och
hon i telefonen säger iallafall Ja,ja jag ringer dig om en stund, medans kan du lägga barnet i ditt knä med magen hängandes fritt. Jimmy gör som hon säger och Jag och jesper gå ut och tittar efter ambulansen. Som aldrig kommer.
När hon ringer tillbaka så har Junie skrikit konstant i en timme och hon säger att hon aldrig skickade en ambulans.
Hon säger oxå: Barn skriker...
Mitt barn skriker inte så där utan orsak. Hon hade ont och vi var tvungen att bara titta på henne och säga du får ingen hjälp.
Pappa kommer och vi åker till primärvårdsjouren. Hon lugnar oss lite och får Junie lugn. Hon säger att vi kan utesluta magknip eftersom Junie bajsat 2 ggr den dagen och ätit, rapat och mått bra hela dagen innan.
Ho ber oss åka till akuten i sundsvall bara för att vi ska få känna oss säker att det inte är något allvarligt.
Vi åker dit och får vänta en kvart på doktorn som inte kommer. han har inte tid...
Sköterskan tror att Junie hade haft en mardröm.
Just de...
Vi åker hem igen lika ovetandes som innan.

Nu är allt bra igen. Hon har sovit och ätit som hon ska och verkar må bra.
Vi tror att det kan ha att göra med äppeldrycken hon smakade för första gången igår. Vi hittar ingen annan förklaring...

Tummen ner till hon jag pratade i telefon med
Tummen ner till akuten


Tummen upp till pappa som kom och stöttade oss
Tummen upp till primärvårdjouren som lyssnade på oss

---