Dag 8

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

---

Dag 8- Ett ögonblick

Jag vill skriva om ett bra ögonblick och kom genast att tänka på när Junie föddes.
Kanske inte precis under födseln, det va inte ett sånt där lyckligt ögonblick som det borde varit, men några dagar efter det.

Ett ögonblick jag aldrig kommer glömma är när vi låg på prematuren (För förtidigt födda) och väntade på provsvar på Junie. Hon låg i en liten plastlåda (Som alla nyfödda gör...) med slangar och grejer överallt. Det värsta var nog hennes blå lila händer som va sönderstucken efter alla prover.
En morgon när jag stod i köket och gjorde frukost åt mig och Jimmy så kommer sköterskan in med Junie på armen.
Hon frågar om jag ser något annorlunda och det första jag tänker är:
Vilket jävla pucko! Hur kan hon bara gå med Junie UTAN alla slangar! Livsfarligt ju!!
Sen slog det mig att hon kanske inte behövde dom där slangarna...
När jag fattat att Junie faktiskt var friskförklarad och inte behövde ligga på övervakningen mer så satte jag mig på golvet och grinade.
Det var mitt bästa ögonblick någonsin!
Det var första gången jag tillät mig själv att känna RIKTIG glädje att Junie äntligen kommit.
Innan tror jag att jag försökte skydda mig själv från mina egna känslor, vi visste ju faktiskt ingenting om henne.

Men den känslan när vi fick hålla henne utan flera ögon på oss om vi gör rätt, akta så man inte drog ut nån sladd eller bara att slippa den där maskinen som pep varje gång syreräknaren tappat kontakten med huden. Man fick ju hjärtat i halsgropen varje gång och då hände det säkert 10 ggr varje gång man höll i henne.

Sen Junie kom har vi haft många fina ögonblick, men detta var klart ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Det var starkt...