Bröllopsdag
Förra veckan dammsög jag hela övervåningen, det var en hel del änglatofflor, en massa massa små gummiband som junie använder när hon gör armband. (Det kallas nåt jag aldrig kommer ihåg...)
För några dagar sedan tänkte jag dammsuga upp lite hundhår på nedervåningen, då dammsugaren plötsligt börja låta väldigt mycket. Den skrek nästan ångestfullt. Jag öppnar och får se att påsen är i stortsätt tom och ALLT har hamnat runt om... suck!
Rengör lite snabbt, tar bort filtret och får se att massor med damm tagit sig igenom filtret och in i motorn.
Slutsatsen av det hela kommer inom en snar framtid bli en brinnande dammsugare om jag fortsätter...
idag stod jag inte ut med hundhår, damm, grus, löv och allt annat skit på golvet. Så efter jag lämnat barnen på skola/ dagis åkte jag till svärmor för att låna hennes.
Väl hemma igen så kom städmanin och jag dammtorka, dammsög och torka golv. Så skönt!
Lagomt tills jag var klar var det dags att hämta barnen igen. Vi åkte upp till svärmor igen där faster och eldon va och bakade bullar och sladdkakor. Jag lämnade självklart inte tillbaka dammsugaren. Den behövs ju igen om nån dag... 😁 hehehe
Ikväll tänkte jag och Jimmy börja med tapetseringen, men efter middagen blev vi så trött allihop så vi landade i soffan istället. Kanske lika bra eftersom jag varit i farten på förmiddagen...
Igår firade vi vår första bröllopsdag.
Det blev en tvårätters på hornöberget. Som tur va så tog vi ingen förrätt, då hade vi aldrig orkat efterrätten! Å den vill man ju inte gå miste om... 😏
Min fina vän som jobbar där bokade in oss några dagar innan och när vi kom på plats igår hade vi finaste utsikten och en flagga på bordet! ❤️
Storasyster
Man ska ju inte skryta och de är klart att jag som är mamma till den här underbara fantastiska och unika lilla tjej, tycker att hon är bäst...
men!
Junie går nu i första klass. Min förstfödda har blivit så stor att hon går i skola!
Hon har alltid haft lätt för att lära.
Intresserad av siffror, färger och bokstäver i tidig ålder. Därför har vi (föräldrar) inte behövt kämpa särskilt mycket för att hon ska lära sig räkna, läsa och stava.
När skolan nu börjat och hon börjar få med sig läxor hem så började jag tveka på hur mycket hon faktiskt kunde. Tänk om vi inte engagerat oss tillräckligt mycket? Tänk om hon halkar efter? Tänk om hon inte kan så mycket som vi faktiskt trott?!
Men det visade sig ganska snabbt att vi inte behövde vara oroliga. Vi har fått ett papper på vad en årskurs etta ska kunna innan dom börjar åk två. Det kändes så skönt att kunna pricka av punkt efter punk, och då har hon bara börjat!
Läsläxan har bytts från: Fin, sa Moa.
Till en hel text!
Och hon kan, hon kan läsa! Hon genar gärna när hon kan texten... men är det ett ord hon inte känner igen så LÄÄÄSER hon ordet. Ljudar sig fram tills det blir rätt!
Jag hoppas verkligen hon får fortsätta vara lättlärd och tycka att det är kul!
Så länge skolan är rolig kan man komma långt, få bra betyg och bli allmänbildad.
Jag vill så gärna att hon ska kunna välja vad hon vill bli, utan att behöva tänka på betyg, poäng, extra kurser och blod, svett och tårar.
Jag vet hur det känns att sitta kvällar efter kvällar, grina, slita och verkligen jobba för att få in informationen i huvudet. Jag och pappa satt många timmar med matten, nu tycker jag till och med att matten är rolig! Just för att jag tillslut fattade, pappa fick mig att se det logiska och då blir det enkelt!
Junie är lik sin far. Lättlärd, kan läsa en text och sen kan hon den.
Jag hoppas verkligen den håller i sig under hela hennes skolår och jag hoppas hon kommer tycka skolan är rolig och förstå att det är värt att kämpa dom åren för att sedan kunna uppnå det man vill i livet.
Snart!
Får jag gå på hel ledighet.
Den här veckan blev jag sjukskriven, har mått riktigt bra jämfört med i helgen. Idag har jag knappt tagit mig ur soffan. Sammandragningarna kommer ofta och håller i sig länge. Men dom gör inte ont, än så länge iallafall. Jag hade tänkt riva tapeter idag, men de får vänta.
Det är tur det finns Netflix, vi har massor med kanaler men inget man vill se...
ute är det kallt och dom sista löven försöker ihärdigt sitta kvar. Inne är det varmt och faktiskt inte så stökigt!
Så jag ligger kvar här i soffan, under filten och tittar på lite allt möjligt.
Nästa vecka har jag två jobbdagarna kvar sen går jag hem och väntar på att bebisen ska bli redo att komma ut.
Just nu känns det som att det kommer bli tidigare än 18 december, men man vet aldrig. Helt plötsligt går man väl över tiden!
