Beslutat att besluta rätt...
Ja, nej, ja, nej, ja, nej,Ja, nej, ja, nej, ja, nej,Ja, nej, ja, nej, ja, nej,Ja, nej, ja, nej, ja, nej,Ja, nej, ja, nej, ja, nej,Ja, nej, ja, nej, ja, nej,Ja, nej, ja, nej, ja, nej,Ja, nej, ja, nej, ja, nej....
Det är inte rätt när man tvekar.
Det känns jävligt jobbigt när man inte kan se hur det ser ut i framtiden.
Hur är det då och hur kommer jag att hantera det?
Det jag vet säkert är att jag inte kommer orka ha " en tumme i ögat" på honom hela, hela tiden.
Att man kan grina om och om igen för en liten krabat man känt i fyra dagar.
Så mycket personlighet och VILJA visste jag inte att man kunde se så tidigt.
Jag hoppas verkligen han får ett nytt hem och inte behöver försvinna.
Han är helt klart en fantastisk hund, om han får rätt ägare!
Det är fruktansvärt sorligt och jag önskar innerligt att han får ett nytt hem!
Känns som världens mest egoistiska beslut...
Jag tror att det är rätt beslut. Som en klok, isländsk hästbonde som skulle sälja sin häst sa till mig en gång: "Att hitta rätt häst är som att bli förälskad, måste man fundera på saken är det inte rätt." Jag tycker det stämmer lika bra när det gäller valet av hund. Det är ju trots allt en individ som ska passa in i familjen i 10-15 år framåt.
Det är bevis på att du har rätt känsla i kroppen när du känner för hunden alt. människan. Det kallas empati. Man skall dock veta att man kan inte rädda alla som har eller får det svårt. Det är en klen tröst men nog så viktigt att ta till sig då det annars är risk för sin egen hälsa och välbefinnande.
Det var rätt beslut Gumman!
Sköt om och lev väl!
Det är bevis på att du har rätt känsla i kroppen när du känner för hunden alt. människan. Det kallas empati. Man skall dock veta att man kan inte rädda alla som har eller får det svårt. Det är en klen tröst men nog så viktigt att ta till sig då det annars är risk för sin egen hälsa och välbefinnande.
Det var rätt beslut Gumman!
Sköt om och lev väl!
